Dammpumpen möter Bokehmon

Vi har snuddat vid ämnet objektivval tidigare och tänkte nu fortsätta med att ta en titt på två populära teleobjektiv, EF 100-400 och EF 70-200. Vi låter Dammpumpen möta Bokehmon!

Teleobjektivet är nog - förutom extrastrumpor i kameraväskan (förf. personliga erfarenhet) - flygfotografens bästa vän. Oftast är motiven på långt avstånd och kräver gärna en brännvidd på runt 200-400mm. På marknaden idag finns en uppsjö av teleobjektiv med allt från kvalitén av en dassrulle till rediga tuber som borde kunna räknas under vapenlagen.

   De mest populära telezoomarna bland världens Canonanvändande flygfotografer är EF 100-400 och EF 70-200-serien. Den senare finns i fyra olika modeller; en f/4, en f/4 med IS, en f/2.8 och en f/2.8 med IS.

   Jag kommer här främst att titta på 100-400:an och 70-200/2.8 med IS, då det är dessa två jag har arbetat mest med och därför kan ge ett utlåtande av. Värt att nämna är dock att samtliga objektiv i 70-200-serien är av mycket kompetent glas och det som skiljer dem främst åt är storleken, byggkvalitén och ljusstyrkan.

Canon EF 100-400/4.5-5.6 L IS USM.

Canon EF 70-200/2.8 L IS USM.

EF 100-400/4.5-5.6 L IS USM har sedan 2007 varit arbetshästen för oss fotografer i Ostersund Photography. Anledningen till detta är att objektivet erbjuder ett stort zoomomfång som gör det praktiskt för fotografering av sport eller flygplan, samt att det är gediget byggt och har IS. IS, alltså bildstabilisering, är något som kan rekommenderas för fotografering av flygplan, då det ger en extra stabilitet vid längre brännvidder. På 100-400:an ger bildstabiliseringen två steg extra bländarsteg, vilket innebär att du kan handhålla objektivet vid betydligt längre slutartider än annars.

   Men begränsningarna finns där också. Det som många hakar upp sig på är att objektivet har en skjutzoom, vilket ligger bakom det något elaka smeknamnet ”dammpumpen”. Skjutzoomen gör objektivet betydligt klumpigare än vad det behöver vara och mer instabilt i och med att det blir rätt långt vid 400mm. Ljusstyrkan lämnar även en del att önska, även om det är sällan en flygfotograf fotograferar med objektivet fullt öppet. Men det begränsar helt klart användningsområdet för objektivet och gör det långt från så mångsidigt som EF 70-200-serien är. 

   Även skärpan kan jag tycka inte alltid sitter där. Inte ens på de mindre bländaröppningarna får jag den skärpa jag tycker att ett objektiv i L-serien och av den här prisklassen ska leverera. Men, konstruktionen är från 1998 och springer därför aningen andfådd i slutet av den digitala ledarklungan. 

Tittar vi istället på EF 70-200/2.8 L IS USM så hittar vi det objektiv som har en självklar plats i alla pressfotografers kameraväska. Även det här objektivet har ett bra zoomomfång, om än något kortare brännvidd än 100-400:an. Med den fina bokehn (bakgrundsoskärpan) i åtanke har det här objektivet fått smeknamnet Bokehmon av Kai på DigitalRevTv.

   Samtliga objektiv i Canons 70-200-serie är vita L-objektiv av hög optisk kvalité. Storleken varierar på de olika modellerna, men alla är mycket kompakta och alla rörelser vid zoom sker på insidan så att objektivet aldrig ändrar storlek. 

   EF 70-200/2.8 L IS USM finns sedan 2010 i en ny version som ger ännu bättre skärpa än version I och en bildstabilisering på fyra steg, mot tidigare tre. Dessa två karaktärsdrag gör objektivet till en vass motståndare till 100-400:an. Och oavsett vilken modell av Canons 70-200 du har så är den största bländaröppningen alltid densamma även om du zoomar in och ändras inte som på 100-400:an från f/4.5 till f/5.6. Du kan alltså ligga på f/2.8 eller f/4 på både 70mm och 200mm utan att behöva kompensera med ISO eller slutartid.

   Men 70-200/2.8 IS är lite större än vad 100-400 är vid 100mm-läget och väger också 100 gram mer, vilket givetvis kan vara en nackdel. 


Canon EF 100-400/4.5-5.6 L IS USM blir rätt långt och klumpigt när det är inzoomat till 400mm.


EF 70-200/2.8 L IS USM behåller däremot sin kompakta form och största bländaröppning.

Jämför man de här båda objektivet ur en flygfotografs synvinkel så finns fördelar och nackdelar med dem båda. Canon EF 100-400 vinner mycket på sitt stora zoomomfång, medan EF 70-200 har ett plus på att de är kompakta. EF 70-200 är också betydligt skarpare och har bättre optisk kvalité än EF 100-400 och har mer utvecklad IS. Att EF 70-200 är ljusstarkare och har en ej föränderlig största öppning spelar egentligen ingen roll då det är sällan de större bländaröppningarna används vid flygplansfotografering.

Slutligen är priset också en faktor, då de flesta beslut om utökning i kameraväskan tas av plånboken. Prisskillnaden är tydligt märkbar mellan de olika objektiven:

Canon EF 70-200/4 L USM - 5 790 SEK

Canon EF 70-200/4 L IS USM - 10 490 SEK

Canon EF 70-200/2.8 L USM - 11 390 SEK

Canon EF 100-400/4.5-5.6 L IS USM - 14 490 SEK

Canon EF 70-200/2.8 L IS II USM - 19 490 SEK (kampanjpris nu, normalt runt 21 000 SEK)

Alla priser från Cyberphoto.se.

Canon EF 70-200/2.8 L IS USM (version I) ligger idag på cirka 12 000 SEK på begagnatmarknaden.

Så vad säger jag sammanfattningsvis? För mig är valet självklart. 
   Jag har haft mitt EF 100-400 sedan 2008 och använt det flitigt, men jag har ofta funderat på att sälja det och köpa ett Canon EF 70-200/2.8 L IS II USM istället. Varför? Jo, för varje gång jag gör ett uppdrag för en tidning och behöver ett teleobjektiv lånar jag alltid med ett EF 70-200/2.8 IS från redaktionen för att det är ljusstarkare, skarpare och mycket mer ergonomiskt att använda då det inte förlängs vid zoomning. Då jag också frilansar och fotograferar mer än bara flygplan behöver jag ett mångsidigt objektiv som klarar av både flyget och andra situationer och med ett EF 70-200/2.8 IS kan jag fotografera flygplan, konserter, porträtt mm utan begränsningar. Det är av samma anledning som jag valde EF 24-70/2.8 L USM över EF 24-104/4 L IS USM (läs jämförelsen här). 

   Men behöver man ett teleobjektiv för att endast fotografera flygplan är EF 100-400 ett bra val! Vill man ha den extra skärpan och stegen IS är EF 70-200/4 L IS USM ett värdigt alternativ i ungefär samma prisklass. Det viktiga är att du väljer ett objektiv som passar DIG och de behov just DU har och att det levererar det DU behöver! 



Jonas Herjeby
Text/foto
jonasherjeby@osdphoto.com

Finvädret kommer till Östersund! (Vlog S02E02)

Många månader med snö, låga temperaturer och gråa moln byttes i helgen mot två dagars finväder! Jonas åkte ut för att fotografera den vanliga söndagstrafiken.

Så äntligen kom det lite sol och man slipper den helt grå övertäckta himlen. Att det blir en helt felfri dag som fotograf på Frösön är inte vanligt, men idag hörde till ovanligheten. Solen sken och allt gick som planerat. Visserligen blåste det lite, men det var inget som störde den i övrigt fina dagen.


SK073 avgår mot Arlanda. Idag flögs sträckan av en av SAS 737-800:or, LN-RRW.


Midland 8113 från London Heathrow på kort final till bana 30. G-DBCG, en frekvent besökare på Frösön, stod för fiolerna.




Vår flygplatsräv var det länge sedan jag såg senast, men hon dök upp idag och vi skrämde upp varandra en aning när våra blickar möttes på 10 meters avstånd. Tyvärr hans hon springa iväg en bra bit innan jag hade fumlat upp kameran.



Självklart passade jag även på att producera en liten Vlog från dagen, allt för att öka er läsares visuella upplevelse!



Jonas Herjeby
jonasherjeby@osdphoto.com

OsdPhoto Podcast #10

Fettisdagen, blomstrande flygfotobloggar och solid small talk! Vad mer kan man önska i en podcast från Ostersund Photography? I nyheterna hittar vi Boeing med stora siffror, nyfikna vietnameser och akut sjuka passagerare.
Någonting saknas, dock. Men vad?

Vid det här laget kan ni detta, men vi påminner ändå om att podcasten även finns på iTunes och glöm inte heller att ni också kan följa oss på Facebook och Twitter.
MP3-länk för nerladdning (62mb)

OsdPhoto Podcast #9

Skitsnacket fortsätter i vanlig ordning när det är podcastdags för Ostersund Photography. Djupa ämnen som tårtor och uteblivna danskar diskuteras och vi överväger att göra en OsdPhoto90. I nyheterna dyker det upp nya kameragrejor, vi pratar om de senaste veckornas konkurser och tar upp vad några flygbolag hittar på härnäst.

I det här avsnittet är det Simon som är lekledare då Peter brottas med förkylning och det går... så där...

Podcasten finns även på iTunes och glöm inte att ni också kan följa oss på Facebook och Twitter.
MP3-länk för nerladdning (41mb)

Tankar om Canon EOS 1D Mark IV

De flesta som köper en DSLR idag stannar ofta kvar i de billigare nybörjar- eller medelmodellerna. Men vad finns längst upp på toppen av skalan och vad får man om man köper proffskameran?

Canon EOS 1D Mark IV med EF 24-70/2.8 L USM.

I oktober 2009 presenterade Canon sin nya kamera i proffssegmentet. Det var EOS 1D Mark IV som många väntat på, särskilt efter att föregångaren Mark III fått en del kritik för bl a dålig autofokus och ovälkomna felmeddelanden. Den nya kameran var utrustad med en 16 megapixel APS-H-sensor (1.3x crop), HD-filmfunktion, ISO 100-12 800 och ersatte snart de tidigare Mark III:orna hos världens tidningsredaktioner och sportfotografer. 

Men vad har då denna kamera som gör den attraktiv för fotografer utanför press- och sportvärlden, vad gör den attraktiv för en flygfotograf? Vad är den markanta skillnaden mot exempelvis en EOS 7D?

Första gången jag plockade upp en kamera ur 1D-serien märkte jag direkt att det här inte var något hafsbygge från tändsticksfabriken. Många upplever kameran som stor och visst är det en redig bit. Men även för mig som har händer som en hobbit ligger den bra och stabilt i handen, utan att kännas klumpig. 
Det är en kamera som verkligen är byggd för att göra skitjobbet och känns rent igenom proffsig. Men det finns saker som kan förbättras på utsidan, till exempel är en joystick för vertikalgreppet och en knapp dedikerad för filmläget (något som åtgärdats på den nya 1D X) något jag saknar. 

Canon EOS 1D Mark IV är en väldigt snabb kamera, både i fps och autofokus. På de här punkterna är olikheterna faktiskt inte alltför stora mellan den här kameran och EOS 7D. 1D4:an klarar av 10 bilder/sek medan 7D:n spottar ur sig 8 bilder/sek och båda har en autofokus som är snabb, exakt och väl lämpad för rörliga motiv. Jag tycker mig ändå märka en skillnad i precisionen på fokuseringen i dåliga ljusförhållanden, då till 1D4:ans fördel.
   Väl inne på dåliga ljusförhållanden bör ISO-prestandan nämnas. Canon EOS 1D Mark IV erbjuder ISO 100-12 800 och kan utökas ända upp till 102 400 om det krisar. Canon EOS 7D ligger inte långt efter i standardläget med ISO 100-6400, men har bara möjligheten att utökas till 12 800. Men man ser skillnad i hur kameran hanterar bruset som uppstår vid de högre ISO-talen. 1D4:an ger ifrån sig renare bilder, vilket delvis beror på den något större sensorn. Att dessutom ha möjligheten att kunna gå högre än ISO 12 800 är i min bok värdefullt i vissa lägen.



EOS 1D-serien är framtagen för den yrkesverksamme bildjournalisten och sportfotografen och är därför så gott som perfekt även för den med intresset av att fotografera flygplan. Det är ett redigt vädertätat kamerahus som tål stryk, kameran är snabb och erbjuder bra autofokus och tillsammans med ett teleobjektiv av hög optisk kvalité blir det en svårslagen kombo. Men EOS 7D, för 30 000 kronor mindre, har väl också de egenskaperna?
   Ja, faktiskt! Efter att ha arbetat en hel del med båda kamerorna säger jag så här, helt ur personlig synpunkt: EOS 7D är en fullt kompetent kamera för för flygfotografen och med ett batterigrepp under huset har du en minst lika stabil (faktiskt större) plattform för ett klumpigt teleobjektiv. Alla sitter inte på en madrass full med pengar vigda åt ett 1D-hus och är man en hobbyfotograf är inte alltid ett proffshus det bästa. Som vi sagt tusen gånger förr, det som räknas är glaset som sitter framför kamerahuset och har du ett bra objektiv ska du inte tro att bilderna blir bättre för att du har en EOS 1D Mark IV!



Men, hade jag fått välja helt fritt utan ekonomiska strängar i ekvationen så hade jag valt proffshuset alla dagar i veckan! Faktum är att 1D4:an har en helt annan känsla, betydligt större inställningsmöjligheter och funktioner, bättre batteritid samt är hållbar nog att fälla en oxe med! Det är en kamera du kan ha länge utan att känna dig begränsad av och som inte kommer ramla sönder i första taget.
   Och när den nya EOS 1D X väl kommit ut på marknaden kommer 1D4:an att gå ned i pris och gå att fynda i andra hand till en "billig" slant. Just saying...

Jonas Herjeby
Text/foto
jonasherjeby@osdphoto.com

OsdPhoto Podcast #8

Nu är det podcastdags igen och Andreas Wessel är tillbaka som gäst. Grabbarna stöter och blöter allt från påkörda hjortdjur till Twitter och i nyheterna nämns Canonrykten, nya linjer på Arlanda och vi skickar en muffins (ett muffin?) till SAS.
Självklart har Peter styrt upp en liten quiz som han utmanar övriga deltagare i. Med varierande resultat...

Podcasten finns även på iTunes och glöm inte att ni också kan följa oss på Facebook och Twitter.

MP3-länk för nerladdning (43mb)

Interview with Tim de Groot

Tim de Groot, photographer of AirTeamImages, is probably one of the most aesthetic photographers in the aviation photo community. With his well-composed pictures he shows that all aviation photos does not have to look the same.

Tim de Groot began to develop his interest in aviation photography through his father, Peter de Groot, who started out in the early 1970’s.
– He gave me his old Praktica camera when I was about 9 or 10, Tim remembers. It was all manual and he taught me the basics of photography.
As his interest in aviation and photography grew, he eventually bought his own gear and father and son de Groot took some trips together to various European and American airports to shoot.

Most aviation photos today follow the standards set by sites like Airliners.net, with the plane centered and often shot straight from the side. Tim de Groot however shows a talent in composition and aesthetics, something that is rather rare for this genre.
Tim tells us that when digital photography became popular, he became more driven to be creative. He started to feel that it is important that the photo is interesting and this is something he still is trying to accomplish when he shoot.
– Aviation has almost become secondary to the photography part. I don't really care whether I see aircraft X or Y, but more about how I can capture it in an aesthetically pleasing way, he explains.


A KLM 747 heading out from Amsterdam Schiphol generates colourful vapor in 2009.

The given question is if he ever studied photography or art, or if he simply is born with ”the gift”. But he has never taken a photography course and says that his artistic approach has been developed over many years of being out shooting. And by looking at pictures taken by others he has also picked up inspiration.
– The Internet has helped in my development. There are so many inspirational photos available online these days. It has been and still is a great learning tool for me.

But great photos don’t take themselves. To Tim great photos are all about the light, and on hazy or overcast days he rarely head out to the airport at all. But on days with more extreme weather, the opportunities might open up.
– I love aircraft reversing on wet runways or cutting through cloud formations. You don't get to see stuff like that on perfect blue-sky days, he says.
– I'm often at the airport at times when other photographers prefer to stay at home.


A dramatic sun face this KLM 747 as it's about to touch down on Amsterdam Schiphol in 2011.

When it comes to camera gear, Tim de Groot is a Canon user. His father used Canon gear and it was practical for Tim to use the same system. By doing this he could borrow his fathers L-lenses when he couldn’t afford his own.
Now he has his own EF 300/2.8L IS that he use when he is out shooting around airports. By using extenders on a prime lens like the 300mm he can get in really close on details, such as landing gears, with good quality. On most of his close-ups he use an equivalent focal length of 600mm.
So what camera body goes with this set-up?
– I use a relatively old 40D but do not see an immediate reason to upgrade. I'm not one to buy a new camera every year, he explains.


Tim de Groot sometimes get in real close on details, like the main gear on this KLM 747. The photo was taken at Amsterdam Schiphol in 2011.

In The Netherlands and in Germany flight spotting and aviation photography are big hobbies and it’s common to meet other photographers around the airports in Europe. We ask Tim why he thinks the spotting culture is so big in Europe.
– I am not sure, but one of the reasons must be the easy access to good spotting locations, Tim tells us. He gives Amsterdam Schiphol as an example with almost no fences and bike lanes running around the airport next to the runways.
– Also the police are fairly tolerant of spotting here, especially when compared to other countries. I think that helps.


Wide angle shot of a Malaysia Airlines 747 on final for Amsterdam Schiphol in 2008.

Tim de Groot is an experienced photographer and we are curious on what he think has made him the photographer he is today. One key thing, he think, is learning from other photographers, like he did from his father for example. He also mentions Joe Pries, another well-known aviation photographer, as a person who thought him a lot.
Tim also shares some wise words for those who are fairly new and want to take their aviation photography further.
– If you are starting out and want to get better, my tip would be to start with the basics. Don't go out and buy all the fancy gear when you can't even explain the basics of photography.
– And of course, practice, practice and practice some more and try to learn from those who are more experienced, he ads.


The belly of this KLM 777 was captured in golden light on Amsterdam Schiphol in 2011 as it was departing.

When Tim is not hanging around the fences of an airport he spend most of his time working for an American IT company. When he has free time he enjoys travelling, often combined with photography, running, movies and music.
He has no ambitions of making a living out of his photography, but on occasion he has done a few photo assignments.
– I don't do any commercial work, but I have shot a few weddings. It is something I really enjoy and have gotten quite good at as well, he tells us, but adds that photography purely is a hobby for him.


A well-composed shot of a KLM 737 on it's way in to Amsterdam Schiphol in 2011.

As our final question we wanted to know what Tim finds to be the most fun about being an aviation photographer. For him the most fun and the reason why it never gets boring, is that there always is a new challenge to tackle. These challenges can be to visit a new airport, find new locations to shoot from or catch a rare aircraft. And since Tim de Groot is keen to get that special angle and composition, he always looks for it.
– Trying to get different shots that no one else has thought of is one of my drivers.

Thanks to Tim de Groot for participating in this interview! If you want to see more of his photos, have a look in Tim's gallery on Airliners.net.

All photos © Tim de Groot.

Check back for more on the website or follow us on Facebook and Twitter.

Jonas Herjeby
Ostersund Photography
jonasherjeby@osdphoto.com

Simon Brygg
Ostersund Photography
simonbrygg@osdphoto.com

Korttur med SE-GNG

I tisdags var det tänkt att vi skulle ta en flygtur men blev hindrade av vädret. Onsdagen bjöd däremot på betydligt bättre flygväder!

På onsdaen åkte vi ut till det lilla flygfältet Optand utanför Östersund med siktet inställt på att lyckas ta oss upp i luften. Simon behövde göra några studs-och-gå med lärare för att återbekanta sig med flygklubbens PA-28 SE-GNG som han inte flugit sedan 2009 och därefter skulle vi båda ta en liten tur själva.


SE-GNG står ute på det snöiga flygfältet med eftermiddagssolen skinande.

Vinterflygning kräver en hel del förberedelser innan man kan ge sig upp i luften. Bl a måste planet värmas upp och självklart även banan vara plogad och isfri. När dessa bestyr var avklarade kunde Simon med lärare taxa ut och lyfta för att lägga sig i varvet och göra några studsar.


Simon taxar ut för att göra några studs-och-gå med lärare.


Andra studsen är avklarad och det är bara att lyfta och lägga sig i varvet igen.

Efter att ha gjort några godkända studsar landade de och taxade in igen, så att vi kunde ta en kortare tur över Östersundsområdet själva innan eftermiddagssolen sjunkit för lågt.


Motoruppkörning på väntplats innan vi taxar ut och ställer upp.

Precis som föregående dag närmade sig någon form av skitväder från Norge, så vi hann inte med en allt för lång sväng innan det började bli guppigt och de norska molntussarna kom för nära.


Optands flygfält skymtar i mitten av bildens övre kant och Östersunds sydligare delar dyker upp bakom instrumentpanelen på SE-GNG.

Efter en väl genomförd och väldigt mjuk landning på bana 18 taxade vi åter in för att klämma in maskinen i hangaren och bädda in henne för natten. Äntligen hade det blivit en genomförd flygning över det jämtländska vinterlandskapet och flygabstinensen var tillfälligt stillad!


En till synes nöjd Simon efter landning.

Då det blev en så kort flygning blev det också ett kort inlägg här, med mest fokus på bilder. Men håll ögonen öppna under de närmsta dagarna för fler inlägg som utlovat! Till dess får ni gärna hålla till godo med Facebook och Twitter i vanlig ordning.

Jonas Herjeby
Text/foto
jonasherjeby@osdphoto.com