Røde VideoMic och City Airline (Vlog S02E03)

Jonas har skaffat en ny videomikrofon för att förbättra ljudet i vår Vlog. Den nya mikrofonen får följa med när flygplatsen besöks för att filma City Airline.

Vi har nu hunnit gjort ett par avsnitt av vår Vlog och fått bra respons på den. Några klagomål, både från tittare och oss själva, har dock kommit på ljudet. Detta hoppas jag nu ska bli bättre i och med att en ny videomikrofon införskaffats, nämligen en Røde VideoMic.
Den nya mikrofonen testas i det här avsnittet av vår Vlog då jag åkte ut för att filma City Airline. En bonus bland dagens fångst var även den Tp84 Hercules som besökte den före detta militära sidan, F4, av Åre Östersund Airport.


Mikrofonen i fråga på min EOS 7D. Ursäkta kvalitén, men det är en iPhone-bild eftersom kameran uppenbart var upptagen när bilden togs.

Det blir inte så mycket recension eller jämförelse faktiskt, men lite tankar om mikrofonen lyckades jag klämma ur mig!




Jonas Herjeby
Text/video
jonasherjeby@osdphoto.com

Dammpumpen möter Bokehmon

Vi har snuddat vid ämnet objektivval tidigare och tänkte nu fortsätta med att ta en titt på två populära teleobjektiv, EF 100-400 och EF 70-200. Vi låter Dammpumpen möta Bokehmon!

Teleobjektivet är nog - förutom extrastrumpor i kameraväskan (förf. personliga erfarenhet) - flygfotografens bästa vän. Oftast är motiven på långt avstånd och kräver gärna en brännvidd på runt 200-400mm. På marknaden idag finns en uppsjö av teleobjektiv med allt från kvalitén av en dassrulle till rediga tuber som borde kunna räknas under vapenlagen.

   De mest populära telezoomarna bland världens Canonanvändande flygfotografer är EF 100-400 och EF 70-200-serien. Den senare finns i fyra olika modeller; en f/4, en f/4 med IS, en f/2.8 och en f/2.8 med IS.

   Jag kommer här främst att titta på 100-400:an och 70-200/2.8 med IS, då det är dessa två jag har arbetat mest med och därför kan ge ett utlåtande av. Värt att nämna är dock att samtliga objektiv i 70-200-serien är av mycket kompetent glas och det som skiljer dem främst åt är storleken, byggkvalitén och ljusstyrkan.

Canon EF 100-400/4.5-5.6 L IS USM.

Canon EF 70-200/2.8 L IS USM.

EF 100-400/4.5-5.6 L IS USM har sedan 2007 varit arbetshästen för oss fotografer i Ostersund Photography. Anledningen till detta är att objektivet erbjuder ett stort zoomomfång som gör det praktiskt för fotografering av sport eller flygplan, samt att det är gediget byggt och har IS. IS, alltså bildstabilisering, är något som kan rekommenderas för fotografering av flygplan, då det ger en extra stabilitet vid längre brännvidder. På 100-400:an ger bildstabiliseringen två steg extra bländarsteg, vilket innebär att du kan handhålla objektivet vid betydligt längre slutartider än annars.

   Men begränsningarna finns där också. Det som många hakar upp sig på är att objektivet har en skjutzoom, vilket ligger bakom det något elaka smeknamnet ”dammpumpen”. Skjutzoomen gör objektivet betydligt klumpigare än vad det behöver vara och mer instabilt i och med att det blir rätt långt vid 400mm. Ljusstyrkan lämnar även en del att önska, även om det är sällan en flygfotograf fotograferar med objektivet fullt öppet. Men det begränsar helt klart användningsområdet för objektivet och gör det långt från så mångsidigt som EF 70-200-serien är. 

   Även skärpan kan jag tycka inte alltid sitter där. Inte ens på de mindre bländaröppningarna får jag den skärpa jag tycker att ett objektiv i L-serien och av den här prisklassen ska leverera. Men, konstruktionen är från 1998 och springer därför aningen andfådd i slutet av den digitala ledarklungan. 

Tittar vi istället på EF 70-200/2.8 L IS USM så hittar vi det objektiv som har en självklar plats i alla pressfotografers kameraväska. Även det här objektivet har ett bra zoomomfång, om än något kortare brännvidd än 100-400:an. Med den fina bokehn (bakgrundsoskärpan) i åtanke har det här objektivet fått smeknamnet Bokehmon av Kai på DigitalRevTv.

   Samtliga objektiv i Canons 70-200-serie är vita L-objektiv av hög optisk kvalité. Storleken varierar på de olika modellerna, men alla är mycket kompakta och alla rörelser vid zoom sker på insidan så att objektivet aldrig ändrar storlek. 

   EF 70-200/2.8 L IS USM finns sedan 2010 i en ny version som ger ännu bättre skärpa än version I och en bildstabilisering på fyra steg, mot tidigare tre. Dessa två karaktärsdrag gör objektivet till en vass motståndare till 100-400:an. Och oavsett vilken modell av Canons 70-200 du har så är den största bländaröppningen alltid densamma även om du zoomar in och ändras inte som på 100-400:an från f/4.5 till f/5.6. Du kan alltså ligga på f/2.8 eller f/4 på både 70mm och 200mm utan att behöva kompensera med ISO eller slutartid.

   Men 70-200/2.8 IS är lite större än vad 100-400 är vid 100mm-läget och väger också 100 gram mer, vilket givetvis kan vara en nackdel. 


Canon EF 100-400/4.5-5.6 L IS USM blir rätt långt och klumpigt när det är inzoomat till 400mm.


EF 70-200/2.8 L IS USM behåller däremot sin kompakta form och största bländaröppning.

Jämför man de här båda objektivet ur en flygfotografs synvinkel så finns fördelar och nackdelar med dem båda. Canon EF 100-400 vinner mycket på sitt stora zoomomfång, medan EF 70-200 har ett plus på att de är kompakta. EF 70-200 är också betydligt skarpare och har bättre optisk kvalité än EF 100-400 och har mer utvecklad IS. Att EF 70-200 är ljusstarkare och har en ej föränderlig största öppning spelar egentligen ingen roll då det är sällan de större bländaröppningarna används vid flygplansfotografering.

Slutligen är priset också en faktor, då de flesta beslut om utökning i kameraväskan tas av plånboken. Prisskillnaden är tydligt märkbar mellan de olika objektiven:

Canon EF 70-200/4 L USM - 5 790 SEK

Canon EF 70-200/4 L IS USM - 10 490 SEK

Canon EF 70-200/2.8 L USM - 11 390 SEK

Canon EF 100-400/4.5-5.6 L IS USM - 14 490 SEK

Canon EF 70-200/2.8 L IS II USM - 19 490 SEK (kampanjpris nu, normalt runt 21 000 SEK)

Alla priser från Cyberphoto.se.

Canon EF 70-200/2.8 L IS USM (version I) ligger idag på cirka 12 000 SEK på begagnatmarknaden.

Så vad säger jag sammanfattningsvis? För mig är valet självklart. 
   Jag har haft mitt EF 100-400 sedan 2008 och använt det flitigt, men jag har ofta funderat på att sälja det och köpa ett Canon EF 70-200/2.8 L IS II USM istället. Varför? Jo, för varje gång jag gör ett uppdrag för en tidning och behöver ett teleobjektiv lånar jag alltid med ett EF 70-200/2.8 IS från redaktionen för att det är ljusstarkare, skarpare och mycket mer ergonomiskt att använda då det inte förlängs vid zoomning. Då jag också frilansar och fotograferar mer än bara flygplan behöver jag ett mångsidigt objektiv som klarar av både flyget och andra situationer och med ett EF 70-200/2.8 IS kan jag fotografera flygplan, konserter, porträtt mm utan begränsningar. Det är av samma anledning som jag valde EF 24-70/2.8 L USM över EF 24-104/4 L IS USM (läs jämförelsen här). 

   Men behöver man ett teleobjektiv för att endast fotografera flygplan är EF 100-400 ett bra val! Vill man ha den extra skärpan och stegen IS är EF 70-200/4 L IS USM ett värdigt alternativ i ungefär samma prisklass. Det viktiga är att du väljer ett objektiv som passar DIG och de behov just DU har och att det levererar det DU behöver! 



Jonas Herjeby
Text/foto
jonasherjeby@osdphoto.com

Tankar om Canon EOS 1D Mark IV

De flesta som köper en DSLR idag stannar ofta kvar i de billigare nybörjar- eller medelmodellerna. Men vad finns längst upp på toppen av skalan och vad får man om man köper proffskameran?

Canon EOS 1D Mark IV med EF 24-70/2.8 L USM.

I oktober 2009 presenterade Canon sin nya kamera i proffssegmentet. Det var EOS 1D Mark IV som många väntat på, särskilt efter att föregångaren Mark III fått en del kritik för bl a dålig autofokus och ovälkomna felmeddelanden. Den nya kameran var utrustad med en 16 megapixel APS-H-sensor (1.3x crop), HD-filmfunktion, ISO 100-12 800 och ersatte snart de tidigare Mark III:orna hos världens tidningsredaktioner och sportfotografer. 

Men vad har då denna kamera som gör den attraktiv för fotografer utanför press- och sportvärlden, vad gör den attraktiv för en flygfotograf? Vad är den markanta skillnaden mot exempelvis en EOS 7D?

Första gången jag plockade upp en kamera ur 1D-serien märkte jag direkt att det här inte var något hafsbygge från tändsticksfabriken. Många upplever kameran som stor och visst är det en redig bit. Men även för mig som har händer som en hobbit ligger den bra och stabilt i handen, utan att kännas klumpig. 
Det är en kamera som verkligen är byggd för att göra skitjobbet och känns rent igenom proffsig. Men det finns saker som kan förbättras på utsidan, till exempel är en joystick för vertikalgreppet och en knapp dedikerad för filmläget (något som åtgärdats på den nya 1D X) något jag saknar. 

Canon EOS 1D Mark IV är en väldigt snabb kamera, både i fps och autofokus. På de här punkterna är olikheterna faktiskt inte alltför stora mellan den här kameran och EOS 7D. 1D4:an klarar av 10 bilder/sek medan 7D:n spottar ur sig 8 bilder/sek och båda har en autofokus som är snabb, exakt och väl lämpad för rörliga motiv. Jag tycker mig ändå märka en skillnad i precisionen på fokuseringen i dåliga ljusförhållanden, då till 1D4:ans fördel.
   Väl inne på dåliga ljusförhållanden bör ISO-prestandan nämnas. Canon EOS 1D Mark IV erbjuder ISO 100-12 800 och kan utökas ända upp till 102 400 om det krisar. Canon EOS 7D ligger inte långt efter i standardläget med ISO 100-6400, men har bara möjligheten att utökas till 12 800. Men man ser skillnad i hur kameran hanterar bruset som uppstår vid de högre ISO-talen. 1D4:an ger ifrån sig renare bilder, vilket delvis beror på den något större sensorn. Att dessutom ha möjligheten att kunna gå högre än ISO 12 800 är i min bok värdefullt i vissa lägen.



EOS 1D-serien är framtagen för den yrkesverksamme bildjournalisten och sportfotografen och är därför så gott som perfekt även för den med intresset av att fotografera flygplan. Det är ett redigt vädertätat kamerahus som tål stryk, kameran är snabb och erbjuder bra autofokus och tillsammans med ett teleobjektiv av hög optisk kvalité blir det en svårslagen kombo. Men EOS 7D, för 30 000 kronor mindre, har väl också de egenskaperna?
   Ja, faktiskt! Efter att ha arbetat en hel del med båda kamerorna säger jag så här, helt ur personlig synpunkt: EOS 7D är en fullt kompetent kamera för för flygfotografen och med ett batterigrepp under huset har du en minst lika stabil (faktiskt större) plattform för ett klumpigt teleobjektiv. Alla sitter inte på en madrass full med pengar vigda åt ett 1D-hus och är man en hobbyfotograf är inte alltid ett proffshus det bästa. Som vi sagt tusen gånger förr, det som räknas är glaset som sitter framför kamerahuset och har du ett bra objektiv ska du inte tro att bilderna blir bättre för att du har en EOS 1D Mark IV!



Men, hade jag fått välja helt fritt utan ekonomiska strängar i ekvationen så hade jag valt proffshuset alla dagar i veckan! Faktum är att 1D4:an har en helt annan känsla, betydligt större inställningsmöjligheter och funktioner, bättre batteritid samt är hållbar nog att fälla en oxe med! Det är en kamera du kan ha länge utan att känna dig begränsad av och som inte kommer ramla sönder i första taget.
   Och när den nya EOS 1D X väl kommit ut på marknaden kommer 1D4:an att gå ned i pris och gå att fynda i andra hand till en "billig" slant. Just saying...

Jonas Herjeby
Text/foto
jonasherjeby@osdphoto.com

EF 24-70 vs EF 24-105

Att välja optik kan vara svårt med en uppsjö av tillverkare, prisklasser och modeller. Jonas och Simon tittar här närmare på två normalzoomar i Canons proffssegment, EF 24-70 och EF 24-105.

Vi båda känner igen oss i det huvudbry man kan få när man ska köpa ett nytt kamerahus eller ett objektiv. När vi skulle välja en normalzoom för våra Canonutrustningar för några år sedan ställdes vi inför dessa bekymmer. De två objektiv som vi valde mellan var EF 24-70/2.8 L USM, en pansarvagn och trogen tjänare hos världens pressfotografer, och EF 24-105/4 L IS USM, en nyare konstruktion med bildstabilisator. Vi båda köpte ett 24-105 var den gången, men drygt ett år senare sålde Jonas sitt och köpte ett 24-70 istället, medan Simon behöll sitt objektiv.


EF 24-105/4 L IS USM och EF 24-70/2.8 L USM. Två lika men ändå olika normalzoomar i Canons L-serie.

Vilka är de utmärkande skillnaderna mellan de båda objektiven i bildkvalité, ljusstyrka, ergonomi och kanske framför allt; varför bytte Jonas medan Simon valde att stanna kvar? Vi ska ta en närmare titt på det!

Vi börjar med att lära känna de båda med att titta närmare på deras specifikationer. Båda har den karaktäristiska röda ringen och suffixet L som skvallrar om att de hör till Canons Luxury-serie och ligger idag i ungefär samma prisklass på runt 10-11.000 kronor.
EF 24-70:n har ett steg större bländare på f/2.8 mot 24-105:ans f/4 och väger närmare 300 gram mer. Detta gör objektivet stabilt och det ligger bra i handen. Konstruktionen har några år på nacken då objektivet introducerades redan 2002, men det håller fortfarande måttet. Tillsammans med EF 16-35/2.8 och EF 70-200/2.8 bildar den en vass och ljusstark uppsättning hos många pressfotografer.
EF 24-105 är en nyare konstruktion från 2005 där Canon valt att göra objektivet lite ljusskyggare, men att istället lägga till bildstabilisering och 35mm på brännvidden. I huvudsak är den tänkt att passa in mellan EF 17-40/4 och EF 70-200/4 för den som föredrar en uppsättning av f/4-optik.


De båda objektiven med respektive motljusskydd.

De båda objektiven är väldigt lika varandra, men ändå finns något där som gör att de skiljer sig åt. Jonas har ägt och arbetat med båda objektiven och innan han beslöt att byta fanns det många fördelar och nackdelar att väga mot varandra. Först och främst erbjuder 24-70:n ett helt bländarsteg extra vilket kan vara värdefullt i situationer med dåligt ljus, men å andra sidan motsvarar bildstabiliseringen i 24-105:an en tre steg snabbare slutartid. 24-105:an ger också något skarpare bilder på större bländaröppningar än vad 24-70:n gör, medan den senare är mer gediget och kraftigt byggd. Gummitätningen hos de båda gör att de fungerar bra tillsammans med ett vädertätat hus i sämre väderförhållanden.


EF 24-105/4 L IS USM visar upp sin bakre lins.


EF 24-70/2.8 L USM består av en hel del glas!

Men hur står sig de båda ute på fältet?
Är du ute efter ett objektiv för enbart flygplansfotografering kan EF 24-105 vara alternativet för dig. För Simon som nästan enbart fotograferar flygplan behövs inte det extra bländarsteget då man som flygplansfotograf oftast ändå arbetar med mindre bländaröppningar runt f/8-11. Objektivet producerar en jämn och fin skärpa och bildstabiliseringen är också alltid ett välkommet hjälpmedel för handhållna bilder. Det är bland annat detta som spelar in i Simons val mellan de båda objektiven.
Men Jonas, som utöver flyget jobbar mycket med tidningsuppdrag och främst konserter, valde att byta till EF 24-70. Anledningen var att det extra bländarsteget lockade i situationer med dåligt ljus och för att objektivet tillsammans med EF 70-200/2.8 IS utgör en bra kombination av optik för de situationer han ofta jobbar i. Vid konserter med mycket rörelse i dåligt ljus hjälper dessutom inte bildstabiliseringen.


Bild tagen av Simon med hans EF 24-105/4 L IS USM.


Jonas fotograferade vid samma tillfälle, fast med sitt EF 24-70/2.8 L USM.

I kort är båda objektiven perfekta allroundobjektiv. Det är två prisvärda och skarpa gluggar som levererar precis det man förväntar sig av Canons L-optik.
Så vilket objektiv väljer man? Jonas valde bort bildstabilisering och 35mm längre brännvidd mot ett bländarsteg extra för att kunna arbeta mer mångsidigt med sin normalzoom. Simon behöll istället det ovannämnda för att de passade hans mer nischade användningsområde bättre. Valet är individuellt och beror helt på hur man planerar att använda grejorna. Men ett är i alla fall säkert, vi rekommenderar de båda till den som söker ett objektiv av hög kvalité som inte gör dig besviken!

Jonas Herjeby
Text
jonasherjeby@osdphoto.com

Simon Brygg
Foto
simonbrygg@osdphoto.com