Del 1 - Utrustningen
Välkommen till första delen av Fotoskolan, som kommer att handla om kamerautrustningar! Vi kommer först ta upp vad vi använder och sedan gå vidare med olika utrustningar i olika prisklasser som vi anser vara passande för fotografering av flygplan.
Som de flesta känner till är vi i Ostersund Photography användare av Canons kameror och optik och här nedan följer en liten kortare genomgång av den utrustning vi har i våra väskor. Bilderna går att förstora.
Canon EOS 7D – Ett av Canons senaste kamerahus som egentligen ligger i en egen klass mellan semiproffs- och proffsmodellerna. Kameran har 18 megapixlar och riktigt snabb och precis autofokus.
Canon EOS 40D – 40D:n är en pålitlig kamera som är föregångaren till 60D:n som idag är den aktuella kameran i semiproffsserien. Med sina 18 megapixlar och 6 bilder/sekund är det en bra kamera som vi använder som både primärhus och som backup.
Canon EF 100-400 L IS USM – Det här är det objektiv som vi använder mest. Det har bra brännvidder och bildstabilisator som gör det väldigt lämpligt för fotografering av rörliga föremål. Helt klart arbetshästen!
Canon EF 17-40 L USM – Liten och skarp vidvinkel som lämpar sig bra för att fotograferna flygplan på nära håll, t ex på plattan. Kanske inte tillräckligt få millimetrar för att passa i cockpit, men annars en väldigt bra vidvinkelzoom.
En annan vidvinkelzoom som lämpar sig för t ex cockpitbilder eller närbilder som ger distorterade vidvinkeleffekter, är Canon EF-S 10-22 USM.
Canon EF 24-105 L IS USM – Det här är väl lite av en mellanglugg. Den fyller upp hålet mellan 17-40 och 100-400 och är användbar för fotografering av flygplan som befinner sig på närmare avstånd. Med bildstabilisering och otrolig skärpa är det här objektivet ett bra komplement till de andra.
Canon Speedlite 430EX II/580EX II – Båda dessa blixtar är väldigt prisvärda och likvärda. Det som skiljer dem åt är 580:ns dyrare pris, snabbare uppladdningstid och fler inställningsmöjligheter.
Apple iPhone - Visserligen inte kamerautrustning, men ändå en sak som har kommit att bli rätt användbar för oss. Med en iPhone är det väldigt lätt att hålla koll på både väder och trafik när man är ute och inte har tillgång till en dator.
OLIKA UTRUSTNINGAR
Då var det dags att ta en titt på vad som kan passa dig i kamera- och optikväg. Vi har delat upp det i tre klasser; budget, medel och proffs för att passa olika plånböcker. Då Canon och Nikon är de största aktörerna på marknaden och det är dessa märken vi kan bäst, så tar vi bara upp dessa två.
Det man bör börja med att titta på när du ska välja en systemkamera är inte vilken som har bäst pris på ONOFF med flest antal megapixlar utan mer viktigt är bra serietagning, bra autofokus, tåligt kamerahus som klarar kyla och väta, men självklart är också upplösningen en faktor. Man bör välja en kamera som i alla fall ligger över 8 megapixlar vilket de allra flesta systemkameror också gör idag.
Budget
Kamera
Är man ny inom fotografering och inte vill spendera sin årslön så finns det många bra alternativ för en mindre slant, t.ex. Canon EOS 550D och Nikon D90. Idag kostar en 550D cirka 5,900 och en D90 går för cirka 5,500. Så även på budgetstadiet är det inte billigt, men det är tyvärr inget inom fotografering och notera då också att det bara är kameran du får för det där priset.
Det här är två kameror med 18 respektive 12 megapixlar som tar cirka 4-5 bilder per sekund med duglig autofokus. Dock är kamerahusen ganska plastiga och inte så tåliga mot kyla och väta.
Objektiv
När du börjar titta på objektiv finns det en hel uppsjö att välja mellan men både Canon och Nikon har objektiv i klassen 70-300mm som passar sig riktigt bra som ett första teleobjektiv för flygfotografering. Dessa objektiv kan du få för 2,500 kronor och uppåt. Där ska vi också rekommendera ett mycket prisvärt objektiv från Nikon, deras 70-300 med VR, alltså bildstabilisator, till en bra prislapp. Det går idag för cirka 4,500 kronor.
Medel
Kamera
När du börjar bli trygg i din roll som fotograf och känner att det är kameran som begränsar dig så är det dags att uppdatera dig och då finns lite olika alternativ. Canon 60D är ett bra alternativ och kostar idag cirka 9,500 sek för huset. Kameran levererar 18 megapixlar med en serietagning på 6 bilder per sekund och är ett välbyggt kamerahus med bra tätning för kyla och fukt. Denna serie av Canonkameror är den alla vanligaste inom flygfotografering skulle vi säga, då den är bra anpassad för det och ger mycket kamera för pengarna. Alla inom Ostersund Photography använde sig tidigare av denna serie med föregångaren 40D, som tyvärr inte finns att köpa ny nu men är väldigt eftertraktad.
Nikons motsvarighet är deras D300s som kommer med 12 megapixlar, 6 bilder per sekund och ett mycket välbyggt kamerahus, denna kamera är i samma klass som Canon 40/50/7D vilket gör att det alltid varit lite katt-råtta-lek mellan dess användare om vilken som är ”bäst”. Att Nikonkameran är en vass kamera kommer man dock inte ifrån.
Objektiv
Tittar vi på objektiv i medelklassen så skulle vi säga att Nikons 70-300 passar in även här med tanke på kvalitén, skärpan samt att den har VR. Men Nikon har ett ännu bättre objektiv som passar in i denna klass och det är deras 80-400 VR. En aning dyrare är det dock och kostar idag cirka 113,900, men det är mycket objektiv för pengarna.
Canons motsvarighet heter EF 100-400 L IS USM som också det har bildstabilisator och även USM, som gör autofokusen blixtsnabb. Objektivet är också otroligt välbyggt, men smakar det så kostar det och det blir ditt för 14,900. Det här objektivet skulle vi säga är det vanligaste valet för flygfotografer i medel och proffsklassen som fotograferar med Canonutrustning och det här är också väldigt mycket objektiv för pengarna. Som ovan nämnt är det också primärobjektivet för oss i Ostersund Photography.
Proffs
Kamera
Nu har vi tagit en titt på kamera och objektiv för nybörjaren och medelanvändaren, men om du tagit dig förbi det stadiet och känner att du är redo för ”top of the line” då ska du läsa här!
Vi ska nu ta en titt på utrustning som passar dig som proffsfotograf och då skulle man föreslå en Hasselblad för 390,000 men vad har du för användning av den som flygfotograf? Inte så stor, så det vi ska titta på är proffsutrustning som också är anpassad för flygfoto.
Om vi börjar med att titta på Canons utbud av proffskameror som passar den här klassen så är det deras sport och presskamera EOS 1D Mk IV. Kameran är otroligt välbyggd och man brukar skämtsamt säga att man kan slå ner en spik med den! Kameran kommer med 16 megapixlar och klarar av att skuta av 10 bilder per sekund. Autofokussystemet i kameran är helt otroligt vilket gör den väl anpassad för flygfotografering. 1D-serien är Canons flaggskepp och levererar därefter och den kan bli din för 41,800 kronor.
Canon har nu också släppt en medel/proffskamera som heter 7D som lutar mer åt proffs än medelklass. En helt ny typ av kamera när den kom med 18 megapixlar, otroligt snabbt autofokussystem av samma typ som i 1D Mk IV och ett välbyggt kamerahus. Den här kameran använder två av oss inom Ostersund Photography sedan en tid tillbaka.
Nikons sport och presskamera heter D3s och även den är en otroligt välbyggd kamera som kommer med en fullformatscensor på 12 megapixlar med en biltagningshastighet på 11 bilder per sekund. Även här är autofokusen och kamerans snabbhet den stora styrkan och kameran ligger i samma prisklass som Canons motsvarighetpå cirka 41,500 kronor.
Objektiv
Tittar vi på objektiven så har både Canon och Nikon ett ljusstarkt objektiv med 70-200mm med bildstabilisator som båda är otroligt skarpa och välbyggda och kan säga att det är svårt att hitta mer objektiv för pengarna! Det är ett zoomobjektiv med skärpa som är näst intill som ett fast objektiv och ligger runt 20000 i prisklass. Även Canon 100-400 och Nikon 80-400 är ett bra alternativ för proffsfotografen men inte lika skarpa som t.ex. 70-200an. Ska man ha ett riktigt skarpt objektiv över 200mm så är det fast optik man ska titta på, t.ex 300, 400 eller 500mm. Dessa finns både från Nikon samt Canon med en saftig prislapp på mellan 45-80,000 kronor.
Det blev en hel del text och fakta i det här inlägget, men vi hoppas att det fortfarande var en läsvärd guide. Detta är som sagt våra funderingar och åsikter, men känner du att du har något att tillägga är en fredlig debatt alltid välkommen!
Glöm inte att hålla utkik efter nästa del!
Del 2 - Fotografera flygplan under inflygning
Vi har nu kommit igång med Fotoskolan och vi hoppas att föregående del gav er lite tips och bra information om vilken utrustning ni har att välja bland.
Nu ska vi då gå vidare med lite mer praktiska saker att tänka på när det gäller själva fotograferandet. Men innan vi börjar vill vi poängtera att vi inte kan lära er precis hur ni ska göra. Dels för att alla gör olika och även för att alla bilder är olika. Det vi kan och tänker göra är att dela med oss av de tips och erfarenheter vi samlat på oss under de år vi fotograferat, för att ni ska få lite hjälp på vägen. När vi började fotografera hade vi ingen som lärde oss, så det vara bara att pröva sig fram och fylla många minneskort, läsa på forum och titta på massor av bilder! Erfarenhet kommer med tiden.
I dagens del tänkte vi gå igenom ett kort men svårt ämne; att fotografera flygplan som är under inflygning. Vi tar även i slutet upp lite om hur man enklast bemästrar det hårda ljus om förekommer mitt på dagen. Men först inflygningar.
Oftast har du två situationer att välja bland när det handlar om inflygningsbilder. Antingen står du under inflygningen och fotograferar planen rakt framifrån/underifrån eller så står du bredvid inflygningen och får bilder mer från sidan. Vi börjar med det första alternativet.
Här står du alltså under inflygningen och planen passerar rakt ovanför dig på väg in mot banan för landning. Den här placeringen är att föredra om du har solen i ryggen och piloterna alltså har motljus rakt i nosen. Fördelen är att du har ett jämt ljus över nosen på flygplanet och att du får större chans till skarpa bilder i och med att planet ser ut att röra sig långsamare rakt mot kameran. Skulle du inte ha solen i banans riktning ger den här vinkeln inte riktigt samma effekt då en skuggsida lätt uppstår på flygplanet medan den andra är upplyst. Vad du kan göra i stället i en sådan situation kommer vi strax till.
Så vad bör man tänka på när man har planet susandes rakt mot en i hög hastighet? För att få mer effekt i bilden bör du använda zoomen ganska flitigt och verkligen zooma in på flygkroppen istället för att ta med allt mellan vingspetsarna. Försök komponera bilden efter motorerna på vingarna så att du kommer nära inpå för att få fler detaljer och mer effektfullt resultat. När man zoomar in får man nämligen känslan av att bakgrunden är mycket närmare än vad den egentligen är, en effekt man ofta använder vi t ex porträttfotografering. Denna komprimerade känsla kan man även få fast bakgrunden endast består av blå himmel.
Två exempel på hur man kan zooma in på en bild.
Längre ner på sidan kan ni snart läsa om hur man använder exponeringskompensation i starkt ljus, något som är tillämpat på den här bilden.
Vi pratar också mycket om att man ska ha en rätt liten bländaröppning för att få jämn skärpa över hela planet och vi utgår ofta från bländartal mellan f/8 och f/10. När det gäller bilder rakt framifrån som egentligen bara är på nosen kan man ligga runt f/8 eller uppåt för ett lagom skärpedjup.
Solen rakt i nosen. Bilden är tagen under inflygningen på bana 26 på Arlanda.
Det här med ljus är något som återkommer hela tiden när man pratar om fotografering och här gäller inget undantag. Som exempel kan man börja sin dag på flyget med solen i ryggen under morgonen och sedan följa efter så att man hela tiden fotograferar i medljus. Ett väldigt bra exempel på detta är bana 26 på Arlanda. Där kan man hålla sig vid lastpallarna på banas vänstra sida under större delen av dagen och sedan när solen når över banans riktning mot kvällen man flytta sig till inflygningen och få solen i nosen.
Ligger flygplatsens banor rätt mot solen kan man passa på att hålla sig under inflygningen för att ha solen i nosen under dagen och på så sätt minska de kraftiga skuggor och kontraster som det hårda ljuset mitt på dagen ger. Som flygplansfotograf håller man sig nämligen, precis som landskapsfotografer, helst till dagens första och sista timmar då ljuset är som mjukast och mest fördelaktigt.
Något av en typisk vinkel på bana 26 på Arlanda. När solen ligger så här kan man välja att antingen stå och fotografera underifrån eller, som här, snett från sidan.
Den andra situationen vi tog upp var att stå bredvid inflygningen och få bilder mer från sidan med solen liggandes på ena sidan av planet.
Detta är något vi inom Ostersund Photography fått träna mycket på genom åren då vi ofta stöter på detta vid bana 12 på Frösön under morgonen och på dagen. För att kunna fotografera landningar på bana 12 på Frösö flygplats så måste man stå på en väg som ligger väldigt nära banan, då det inte går att stå på så många andra ställen eftersom det sluttar kraftigt bredvid vägen och därefter kommer Storsjön.
Vi har valt att skriva denna del mycket på grund av att vi ganska ofta får frågor om hur vi lyckas med denna sorts bilder och vi kan ärligt säga att vi tycker det är svårt att få till bra också! Oskarpa bilder är vanligt och det är något som alla får, men efter en hel del träning lär man sig att undvika det så gott det går genom att bli stadigare och snabbare att följa efter med kameran.
Vid landningar på bana 12 på Frösön har man chans att få bilder i den här vinkeln. Notera hur tajt klippt bilden är då den är kraftigt inzoomad.
Så vad kan vi göra åt problemet när vi väl står där vid inflygningen och planen passerar ganska snabbt snett över och dina bilder aldrig blir skarpa?
En kort slutartid är något många tänker på, för att man då har bättre möjlighet att frysa bilden och därför kan få det skarp. Då är ju problemet löst, eller hur? Tänk om det var så enkelt! Med en så pass snabb slutartid menar man ofta så pass snabbt som 1/1000 sekund eller kortare, men för att få det krävs ofta en stor bländare och då får man ju som bekant inte den jämna skärpan över hela bilden. Men om vi höjer ISO-värdet i kameran då så vi ökar ljuskänsligheten och kan vi väl ha en mindre bländare? Absolut, det är sant! Men vad som händer när du ökar ISO-värdet för mycket är att det uppstår digitalt brus i bilden. Även om dagens kameror hanterar brus bra så bör man undvika höga ISO-tal i vilket fall, då slutresultat inte kommer bli lika bra även med bra brusreducering.
Men vad ska jag göra då om jag inte ska blända upp eller öka ISO-värdet, för inte kan jag väl få en skarp bild med en slutartid runt 1/250? Svaret på gåtan är panorering!
Två bra exempel på hur panorering kan ge skarpa bilder trots rätt långa slutartider på 1/200, både under landning och start.
Blurrig bakgrund men planet är skarpt.
Det finns tillfällen då du kan använda snabba slutartider och visst hjälper det, men du måste fortfarande panorera dig genom bilden. Detta innebär att du hela tiden följer med planet i sökaren när du tar bilden. Något många gör fel då är att de rör zoomen på kameran eller objektivet samtidigt som de fotograferar och det ska man undvika. Annars försvinner poängen med att panorera, för om du zoomar samtidigt som du fotograferar så kommer detta ändå att leda till rörelseoskärpa. Enklast är om man har kontinuerlig autofokus på kameran (AI Servo AF på Canon och Continous Servo AF på Nikon) då autofokusen följer med motivet så länge man håller avtryckaren halvvägs intryckt. Då håller sig planet i fokus och du kan koncentrera dig på att ta bilden genom att zooma in och hålla kvar zoomen där så att planet flyger in i bild. När du har hela planet i bild kan du börja fotografera, men håll kvar zoomen i samma läge. Först när det börjar bli ”trångt” i bilden kan du zooma ut till ett nytt läge som du håller medan du fortsätter följa planet och tar bilder. När planet passerar brukar nödutgångarna ovanför vingen vara ett bra riktmärke att hålla autofokuspunkten i mitten av sökaren på.
Nödutgången ovanför vingen är bra att sikta på med fokuspunkten. Då håller du planet i mitten av bilden samtidigt som du har koll på vart fokus ligger.
Är du rätt ny på fotografering och inte känner att du behärskar det manuella läget ännu, kan bländarprioritetsläget (Av på Canon och A på Nikon) var en bra början. Där kan du själv ställa in bländar- och ISO-värdet medan kameran ställer in din slutartid automatiskt. Auto- och P-lägena bör man hålla sig borta från när det gäller den här typen av bilder, så att man får större kontroll över exponeringen bilderna.
Så länge du står still med fötterna, gärna med fötterna i 90 grader mot banan, följer med planet med din överkropp, andas lugnt och inte zoomar när du fotograferar så kommer du snabbt hitta ytterligare egna knep och inställningar för att utvecklas vidare.
Tänk också på att i vissa fall kan det också ge bra effekt att inte zooma in på bara kroppen utan att ta med även vingarna. Vid kraftiga vindar kan man t ex se hur planet vinglar in på final om man tar med lite mer, som Sterling gör här nedan.
Tack vare att bilden inte är kraftigt beskuren i kameran lever man sig in i känslan av att det blåser. Vid t ex som här vid en sidvindslandning kan man ta med mer luft så man ser hur planet lutar.
Många kommer säkert läsa detta nu och undra hur vi kan tycka att detta är rätt, men som sagt så säger vi inte att vi är experter på något vis utan vi delar med oss hur vi brukar jobba och vad vi tycker fungerar bra.
För att göra en tillbakablick till Fotoskolan Del 1 som handlade om kamerautrustning, så använder vi oftast våra telezoomar 100-400mm vid inflygningsbilder. Dels för att kunna zooma in nära inpå och även för att de objektiven har bra omfång som gör att man smidigt kan följa med planet från 400mm till 100mm under hela inflygningen. Man kan självklart använda andra objektiv också för att sätta sin kreativitet på prov (se gärna vårt reportage från i påskas). Detta är något man får känna själv hur man vill göra och det finns inget rätt eller fel när det gäller den estetiska biten inom foto och det gör det hela så mycket roligare!
Bild från påskinlägget som visar på hur man kan ta lite mer kreativa inflygningsbilder med vidvinkeloptik.
Vi har hittills nämnt att vi föredrar det mjuka ljuset under morgon- och kvällstimmarna då ljusförehållandena oftast är som bäst för de flesta fotografer. Men ganska ofta dyker situationer upp då det är ett intressant flygplan att fotografera som kommer mitt på dagen och då uppstår ett nytt problem. Det starka ljuset gör skuggor väldigt mörka och högdagrar väldigt ljusa så det är lätt att t ex flygkroppen blir väldigt ljus medan motorer och undersida av planet blir väldigt mörka. Fotograferar du i Av/A-läget finns en fyndig finess som är användbar här. Det är något som kallas exponeringskompensation och som oftast görs i tredjedelar av hela bländarsteg. Då kan du en solig dag exponera upp 1/3 eller 2/3 för att ljusa upp skuggorna. Man överexponerar alltså bilden en aning då det är lättare att i efterbehandlingen i datorn mörka ner ljusa områden är det är att ljusa upp mörka och riskera onödigt brus. Samma sak kan man göra i det manuella läget, skillnaden då är att du håller koll på detta själv och exponerar upp så mycket det kan behövas tills du har en passande exponering.
Tänk också på att ju mer du exponerar upp i AV desto ljusare blir bilden och slutartiden längre, så att hålla stadigt och stå rätt är åter viktigt!
Är man på en mindre flygplats och det är lite trafik har man inte ofta möjlighet att känna sig för med olika exponeringar innan den intressanta trafiken kommer. Det man kan göra om man känner sig osäker då är att välja AV och hoppas att kameran gör ett bra val. Men man lär sig med tiden hur man exponerar efter olika situationer och tillslut sitter det i ryggmärgen. I sökaren har du dessutom oftast en ljusmätare som du kan hålla kolla på under tiden du komponerar bilden och trycker av.
Våga använda många millimetrar även rakt från sidan.
Vi tar väl en kort sammanfattning av det vi gått igenom för att vi ska få ett så bra resultat som möjligt av våra inflygningsbilder:
• Våga zooma in för mer effektfyllda bilder.
• Ställ dig så du inte behöver flytta dina fötter när planet passerar utan att du bara kan vrida kroppen efter planet.
• Zooma inte samtidigt som du tar bilden. Försök istället zooma och vänta in planet och ta några bilder innan du ändra zoomen igen.
• Välj autofokuspunkten i mitten som den aktiva för att hela tiden hålla koll på vart fokus ligger.
• Hitta en punkt på planet att alltid ha fokuspunken mot för att lättare kunna följa med planets rörelse. Följer inte kameran planet kommer du få rörelseoskärpa i bilden.
• Ta det lugnt och stressa inte även om det går fort.
• Exponera gärna upp lite i starkt ljus för att slippa mörka områden.
• För jämnt och fint skärpedjup i bilden välj en bländare mellan f/8 och f/10.
Alla tekniker vi skrivit om här fungerar alla på liknande sätt även för startande flygplan, så därför har vi inte gjort ett eget avsnitt om det. Även vid start är det viktigt att tänka på panorering och lägen på zoomen för att få bästa möjliga skärpa i bilderna.
Man behöver ju självklart inte göra så här som vi har tagit upp jämt, för vi har ju också visat några undantag som fungerar väldigt bra på grund av att man just brutit lite mot "reglerna".
Det är en hel del att hålla reda på och ta in med alla exponeringsvärden och tips hit och dit. Detta är inget som du kommer lära dig över en dag, så ta det bara lugnt och fotografera mycket för inget annat kommer att ge dig erfarenhet! Övning gav oss erfarenhet och kunskap och det är samma för alla. Vissa har lättare än andra och känns det svårt är det bara att träna mer och ge sig tusan på att få till de där bra bilderna som du strävar efter. Det kommer med tiden!
Vi hoppas att du fick lite att tänka på nu som du kan använda dig av nästa gång du åker ut för att fotografera och att du lärde dig något av detta! Så ge dig ut och fyll minneskortet så ska du se att du känner dig mer och mer säker varje gång du står där. Vi alla lär oss något nytt när vi fotograferar och hur tråkigt skulle det inte vara om vi kunde allt och aldrig lärde oss något nytt?
Skriv gärna kommentarer på om det är något ni känner att vi missat som ni brukar ha svårt med, oavsett om det handlar om denna del eller rent generellt. Fråga på om ni har fler frågor, här eller på admin@osdphoto.se! Skriv gärna någon rad om hur ni tycker våra tips fungerade efter att ni prövat dem eller bara vad ni allmänt tycker om Fotoskolan!
Del 3 - Flygplan på marken
Välkomna tillbaka till den tredje delen av Fotoskolan! Efter lite semester och en sväng ner till Arlanda är vi nu tillbaka för att reda ut hur man på enklast sätt fotograferar flygplanen när de inte är i sitt rätta element luft.
Ett flygplan tar ju alltid mark någon gång, då helst under kontrollerade former, och det är på marken det många gånger är enklast att få till en skarp bild. Men som vanligt är det alltid saker att tänka på, faktorer som spelar in och gör allt för att förstöra din bild och det är detta vi nu ska börja bena i.
När man börjar fotografera flygplan är det vanligast att man tar bilder genom fönstren på terminalbyggnader på de plan som man ser ståendes utanför. Så gör nästan alla; vi började där till exempel och det har spenderats åtskilliga timmar på Sky City på Arlanda med en Coolpix eller motsvarande. Det tråkiga som händer där är att fönstren reflekterar mycket av det ljus som finns utanför och inuti byggnaden och detta dyker upp på bilderna. Detta går att reducera, med varierande resultat, med hjälp av t ex ett polariseringsfilter eller genom att hålla optiken mot fönstret och ”bädda in” det med en halsduk eller tröja.
Ett polariseringsfilter kan hjälpa mot reflektioner i glasrutor man fotograferar genom. Pris på ett sådant ligger på ca 300 kronor och uppåt beroende på tillverkare och kvalitet.
När flygplanen står i gate är det ofta väldigt mycket i vägen och är det inte en byggnad så är det ett fordon. Där finns tankbilar, trappor, bagagevagnar, cateringpersonal och diverse andra artiklar som gärna står i vägen för planet och din bild. Det tillfälle då du oftast får den bästa bilden är strax innan planet lämnar sin plats och börjar taxa ut mot banan, då alla fordon har dragit sig tillbaka och alla passagerare sitter i kabinen. Vintertid kan det här tillfället också ge häftiga bilder av avisningsprocessen då planen besprutas med bland annat glykol för att förhindra isbildning.
De-icing, avisning, av OH-LKO på Frösön i februari 2010.
Det absolut bästa om man vill fotografera ett flygplan på marken är om man får komma in airside, vilket betyder själva flygplatsområdet och apron där planen står. Är man airside har man möjlighet att komma planen riktigt nära och få bilder med exempelvis vidvinkeloptik. Dock är det inte alltid säkerhetspersonalen släpper ut folk på plattan, av förståeliga skäl, så för vissa är en airsidebild eftertraktad och svårfångad. Men som med allt i dagens samhälle så underlättar det med kontakter. I know a guy who knows a guy…
Cyprus Turkish fotograferad airside en vårkväll på Frösön.
Jonas fotograferar en Koral Blue A320 airside på Frösön.
Har man inte möjligheten att ta sig in på området är en stege alltid bra att ha. Det krävs inte någon tvådelad byggställning, utan en mindre hopfällbar stege duger gott. Med en sådan kan du nå över staketet med kameran och slipper bli tagen med en avbitartång i högsta hugg av säkerhetspersonalen.
Hittills har vi bara skrivit om stillastående flygplan, men de rör ju på sig i slutändan också. Det är under in- och uttaxning som det är lättast att få en bild på planen på marken då taxivägarna ofta är lätta att se och det sällan är en massa saker i vägen där. Det är inte alltför mycket tekniskt vad gäller kamerainställningar att tänka på när man fotograferar ett taxande flygplan, utan det är mest förhållandena på platsen som man bör hålla koll på. T ex hur det ser ut omkring planet med vindstrutar, skyltar och framför allt vart solen ligger. En bild i motljus och med massa småsaker som täcker delar av planet är något man vill undvika. Vill man vara riktigt landskapsestetisk är en fin bakgrund också något som förhöjer känslan i bilden, något vi är bortskämda med på Frösön.
Så länge du har solen bakom dig är det inte mycket som svårar till det, men det kan bli klurigt när planet svänger runt, vid t ex line-up, och byter vinkel mot solen. Då är det lätt att kamerans ljusmätare blir lurad och ger dig en under- eller överexponerad bild efter en felaktig mätning. Bäst då är att fotografera i det manuella läget på din kamera för att exponeringen inte ska dra iväg okontrollerat åt något håll. Med manuell kontroll är det lättare att hålla en jämn exponering och kompensera uppåt eller nedåt om det skulle behövas.
LN-ROX ställer upp på bana 30 på Frösön.
Något som är bra att hålla koll på är vart autofokuspunkterna ska placeras på planet för bästa skärpa i bilden. I förra delen föreslog vi att användning av den mittersta fokuspunkten var att föredra och att den kunde placeras på nödutgången ovanför vingen. Detta kan tillämpas även här, men ger inte alltid samma skärpa över hela planet om det svänger runt. Vid sådana tillfällen kan det vara bra att flytta på fokuspunkten en aning, som bilden nedan visar. På så sätt kan man undvika oskärpa på nosen som annars lätt kan förstöra bilden.
Den här sökarbilden från Canon EOS 7D visar ett sätt man kan flytta fokuspunkten på.
Något man allt för ofta får kämpa med när man vill ha en bild på ett taxande flygplan är fenomenet heat blur. Detta är det som uppstår när solen ligger på marken och värmer upp den så att luften börjar vibrera. Dessa värmevågor brukar ofta ställa till det, då de gör linjer kurviga och smetar ut bilderna. Har ett flygplan just startat eller taxat förbi brukar heat blur också uppstå på grund av värmen från motorerna. Detta kan man dessvärre inte göra så mycket åt, då det ju är ett naturfenomen, mer än att man undviker det till största mån. Vanligast är det så klart mitt på dagen en solig sommardag, men kan också dyka upp en vinterdag lurigt nog.
Det är lätt att glömma något av det viktigaste, nämligen säkerheten. Säkerheten på flygplatser är hög då det finns mycket på området som är känsligt och som obehöriga inte alltid bör vara i närheten av. Med dagens hotbilder, verkliga eller mindre realistiska, har vi full förståelse över att säkerhetspersonalen vill hålla på reglerna och ibland korsas vägarna mellan dem och oss. Oftast är detta inget problem för någon av parterna så länge det är klart för alla vad som gäller. Man bör inte heller ger sig in i onödiga diskussioner som ofta gör mer skada än nytta.
Många är reglerna om skyddsobjekt och fotoförbud och det är inte alltid lagboken är så tydlig på alla punkter, så vi ska inte ge oss in i en juridisk debatt här, utan bara klargöra grunderna i kort.
Bild från terminalen på Trondheims flygplats.
Så vad får du göra?
- Du får fotografera flygplanen och ta bilder in mot området så länge det inte är ett fotoförbud på platsen. Råder ett förbud är det oftast tydligt skyltat.
- Det är också okej att använda stege eller liknande för att se över staketet, men man får inte luta sig mot eller skada staketet på något vis.
- I Sverige är det tillåtet att avlyssna flygtrafiken med en radioscanner.
- Så länge du alltså inte saboterar eller stör verksamheten på något sätt har du inte gjort något fel.
- Skulle du konfronteras av en vakt är det bara att uppträda lugnt och visa legitimation om så önskas. Kan du inte det eller vägrar kan ju detta så klart tolkas som hotfullt uppträdande, varpå vakten faktiskt har rätt att be dig gå eller beslagta utrustningen.
- Källor och annan nyttig info finns att läsa på Svenska Fotografers Förbund
På större flygplatser, som exempelvis Arlanda, finns välkända platser att stå på för oss fotografer och de som bara vill titta. Men på mindre flygplatser, som Åre Östersund Airport där vi är som mest aktiva, kan det vara bra att underrätta personalen. Säkerhetsansvarige på Frösön hade en dag fått en förfrågan av en kapten på ett av charterbolagen om vad det var för skumma typer han sett vid inflygningen. Då kan det ju vara bra att kunna ge ett bra och betryggande svar, eller hur?
Vad säger vi då kortfattat om dagens Fotoskola? Jo, det som är viktigt att tänka på är att du ska hålla planet "rent" från saker som kan vara i vägen och täcka delar av planet och undvika andra distraktioner som heat blur. Vill du ladda upp bilden på en hemsida som t ex Airliners.net där de är petiga på sådana saker är detta viktigt att tänka på. Tänk också på att handla med sunt förnuft när du står och fotograferar så att det inte leder till onödiga missförstånd som kan förstöra för både dig själv och andra. Så länge som du kan och känner din kamera, vilket är viktigt, är det inte värst mycket att hålla i huvudet när planet du ska fotografera är på marken.
Nästa del av Fotoskolan kommer behandla fotografering i nattförhållanden då stativ kan krävas, så glöm inte att hålla koll efter del 4! Samtliga publicerade delar av Fotoskolan hittas enklast här .
Skriv gärna också kommentarer på om det är något ni känner att vi missat som ni brukar ha svårt med, oavsett om det handlar om denna del eller rent generellt. Fråga på om ni har fler frågor, här eller på admin@osdphoto.se! Skriv gärna någon rad om hur ni tycker våra tips fungerade efter att ni prövat dem eller bara vad ni allmänt tycker om Fotoskolan!
Del 4 - Fotografera flygplan nattetid
Det har överlag varit rätt dåligt väder senaste tiden över hela Sverige nu när vintern dragit in över vårt avlånga land. Och vad passar bättre än lite mysig läsning en kall och insnöad dag i juletid? Mysigare läsning än Fotoskolan är svår att finna, så vi kör igång direkt med den efterlängtade fjärde delen nu!
Den här gången tänkte vi släcka lyset, och då inte för att höja mysfaktorn utan för att titta närmare på hur vi gör när vi tar kvälls/nattbilder eller bilder i dåliga ljusförhållanden. Det är många som har ställt frågor till oss bl a om hur vi får skarpa bilder trots att det finns så lite ljus tillgängligt, så det är en av de saker vi tänkte reda ut i denna del utan att bli för tekniska.
Vi är inte ute efter att visa hur man lär sig fotografera i allmänhet, utan hur vi specifikt gör vid fotografering av flygplan. Så istället för en massa tekniskt krångel man kan läsa om överallt tar vi istället den korta versionen här och om hur vi jobbar med stativ.
Vi har tagit upp tidigare att det är viktigt med jämn skärpa över flygplanet och att ett längre skärpedjup behövs för detta, med andra ord ett högt bländarvärde som ger liten bländaröppning. Så med ett bländarvärde på runt f/8-f/11 och mörker krävs en väldigt lång slutartid för att allt ljus ska kunna registreras. Med långa tider menar vi här ett par sekunder och då är det omöjligt att få en skarp bild om du handhåller kameran. Det är då stativet kommer in i bilden och håller kameran stilla och stabil under den långa exponeringen. Om man utgår från att jobba med låga ISO-värden runt 100-200 för att minska bruset bilden, får man dessutom ännu längre tider att jobba med.
Det första du bör tänka på är att ha ett stabilt stativ, för om du har ett av rangligare modell finns risken att det rör på sig ändå vilket ger skakningsoskärpa i bilden. Det finns många stativ av plast som är billiga, men dessa rör sig gärna av minsta vindpust och har inte så bra hållbarhet. Vi använder oss istället av stativ från den italienska tillverkaren Manfrotto, som är kända för sin kvalitet. Deras stativ finns i många olika prisklasser och konfigurationer, så om ett stativköp är planerat framöver rekommenderar vi en titt på deras produkter! Att köpa ett stativ med kulledshuvud kan också vara en bra investering, då dessa huvudena gör stativen betydligt mer pålitliga och lätta att använda.
Simon jobbar med stativ på plattan på Frösön.
När du väl har ett stativ som står på egen hand finns det fortfarande vissa små faktorer som kan ge lite skakningsoskärpa i bilderna. Vinden kan man dessvärre inte göra så mycket åt om det blåser på bra, men även kameran själv bidrar med skakningar. T ex när bilden tas slår spegeln upp inne i huset för att ljuset ska nå sensorn, varpå en liten skakning uppstår. Den kan tänkas vara minimal men är tillräcklig för att skaket ska märkas i bilden. Detta kan man göra något åt genom att aktivera spegellåsning i kameran, vilket ger en liten fördröjning innan bilden tas. Hur man aktiverar det beror på vilken kamera det är och det är inte alla modeller som har den möjligheten, så vi får hänvisa till din manual. De flesta kameror idag har också Live View, vilket i sig också innebär att spegeln är uppfälld och inte lever om inne i huset.
Har ditt objektiv bildstabilisering (IS på Canon och VR på Nikon) kan det vara bra att stänga av den då kameran är på stativet. Trots att funktionen finns till för att minimera skak kan den ändå skapa det när stativ används. Det sker ju ändå en förflyttning av linserna inne i objektivet när bilden stabiliseras.
Stäng av bildstabiliseringen på objektivet om du har kameran på stativ.
Som ni säkert listat ut gör användning av ett stativ dig väldigt statisk, varpå det egentligen bara är användbart på stillastående objekt. Men hur gör då vi som vill ha bilder på flygplan i rörelse när ljuset börjar försvinna? Och var går gränsen för hur mörkt det kan vara?
Genom att höja ISO-värdet i kameran ökar man ljuskänsligheten i sensorn och man kan korta ner slutartiderna och använda en mindre bländare trots dåliga ljusförhållanden. Detta medför då dessvärre en del färgbrus i bilderna och det ökar ju mer du pressar upp ISO-värdet. Hur högt man kan gå i ISO beror mycket på vilken kamera man har, hur känslig sensorn är och om det är fullformat eller inte. Äldre eller billigare kameror brukar visa brus redan vid rätt låga ISO-värden runt ISO 400-800, medan en modern Nikon D3S hanterar brus mer eller mindre klanderfritt vid ISO 6400 eller mer. Det är helt upp till användaren att avgöra när bruset blir ett problem som inte går att rädda i efterbehandlingen.
City Airline på Frösön i februari 2010. Här användes ISO 100, f/11 och en slutartid på 10 sekunder.
Vi säger ofta att utrustningen inte spelar så stor roll, utan att en bra bild avgörs av hur duktig fotografen är. Men vi skulle också ljuga om vi inte sa att det är lättare att ta bra bilder i svagt ljus med en bättre kamera som klarar högre ISO utan markant brus. Så givetvis kommer det underlätta med en bättre kamera och bättre optik, men kan du inte grunderna och vet hur man ska hantera situationen kommer inte en dyr kamera att rädda dig. För även en billigare kamera som inte hanterar brus så bra visar mindre brus i bilden om den är korrekt exponerad. För genom att börja peta runt med en massa Photoshopreglage för att rädda en dåligt exponerad bild och försöka skärpa upp den gör man att bruset träder fram. Ändrar man för mycket i Photoshop kommer bruset fram lika säkert som solen på morgonen!
Det finns visserligen bra brusreduceringsplug-ins till både Photoshop och Lightroom, som tex Noiseware Professional som vi använder oss av. Dessa plug-ins är bra på att reducera brus i bilderna, men det som är gemensamt för alla sådana program är att om det är för mycket brus i början tappar man många detaljer efter brusreduceringen.
Trots dagens korta del av Fotoskolan är vi nu tillbaka. Och som alltid, är det något som fattas eller som ni undrar över annars är det bara att kontakta oss med en kommentar eller via mail. I nästa del, del 5, kommer vi ta upp fotografering i cockpit och hur man enklast tar bra bilder i den miljön. Skriv gärna någon rad om hur ni tycker våra tips fungerade efter att ni prövat dem eller bara vad ni allmänt tycker om Fotoskolan!
Del 5 - Fotografera i cockpit
Efter fyra delar av vår fotoskola har vi gått igenom grunderna för det mesta gällande fotografering av flygplan i olika miljöer så nu är det stor tid att ta klivet in i cockpit. Det är få förunnat att få följa med i cockpit i dagens läge men när möjligheten kommer gäller det att vara förberedd och veta hur du ska göra för att få dem där bilderna som alla vill se!
Jag har genom arbetet här på Ostersund Photogrphy fått möjligheten att göra en hel del reportage från cockpit och det är en speciell miljö att vistas i. Säkerheten står i största fokus och du måste få dina bilder utan att störa piloternas arbete. Det är därför väldigt viktigt att du innan flygningen skapa en bra kontakt mellan dig som fotograf och kaptenen med besättning och verkligen prata igenom vad du kan och inte kan göra. Så denna del av fotoskolan kommer att täcka en hel del annat viktigt att tänka på som inte har med själva fotograferingen att göra, men vi kommer givetvis också titta på vad för utrustning du behöver och vad du ska tänka på för att få dem där speciella bilderna.
Det första jag brukar göra när jag träffar en besättning som jag ska flyga med är att prata igenom flygningen med dem lite kort och se om det är något som inte får vara med på bild av olika skäl, också vilka regler som gäller när dem har en annan person i cockpit. Det brukar inte vara några större problem men vanligtvis vill dem flesta ha en helt tyst miljö under start, inflygning och landning. Det är också viktigt att fråga dem om man kan använda blixt och om det går bra att bilderna publiceras på t.ex. din hemsida eller på sidor som airliners.net om du nu tänkt göra det. När jag gör reportage från cockpit som dessa på vår hemsida så brukar även bolagens pressansvarige vilja läsa igenom det hela innan det publiceras, inte för att dem är rädda att det ska felvinklas eller så utan mer rutin och har aldrig varit några problem. Bolagen och besättningarna brukar vara väldigt lätta att jobba med och det är mer av god ton att alltid fråga dem vad du som fotograf kan göra.
Final bana 32 på Luleå med Henrik på Nextjet bakom spakarna. Bilden är tagen med en Canon 1D Mk III, Sigma 12-24mm och en Speedlite 580 EX II.
Något annat man bör fundera på när man fotograferar i cockpit är att titta igenom lite vad för utrustning som ”krävs”. Jag skriver krävs inom citattecken då det givetvis inte krävs någon speciell utrustning, men vill man ta det hela ett steg längre så är det oundvikligt att man måste spendera en slant på ett bra vidvinkelobjektiv och en extern blixt. De vanligaste objektiven som jag arbetat med är Canons EF-S 10-22 USM och Canons 17-40 L USM. Jag har även vid ett tillfälle lånat ett Sigma 12-24 som också passar riktigt bra i cockpit. Runt 10-15mm brukar räcka för att täcka hela cockpiten på dem flesta flygplanen, så fotograferar man med en kamera med croppad sensor som t.ex. min 7D så krävs alltså minst ett 10mm objektiv som då ger mig 16mm i kameran. Fotograferar man i stället med en fullformatskamera som en 5D så kan man utan problem använda sig av t.ex. 17-40 L USM också för då får du 17mm i kameran. Detta är helt klart en smaksak men jag personligen gillar att jobba med riktig vidvinkel i cockpit för att få en helhetsbild men andra kanske gillar att jobba med normaloptik och fånga detaljer, du får prova dig fram helt enkelt vad som passar din stil.
Om vi ska prata om blixtar så är den inbyggda blixten ett ”No go” då den kommer alldeles för nära objektivet och kan bara ge ett starkt ljus rakt fram som kommer ge utblåsta kontraster och ljusreflektioner på panelen. Använd då i stället en extern blixt som går att vinkla om i olika riktningar och som i alla fall kan exponera själv (ETTL) men det klarar dem allra flesta blixtar som finns att köpa idag. Inom Ostersund Photogrphy så använder vi oss av Canon Speedlite 580 EX II och 430 EX II som båda är två riktigt bra blixtar från Canon som passar sig utmärkt i cockpit och vi kommer att gå in på lite mer detalj hur du ska hantera blixten här lite senare.
Inflygning bana 30 till Bromma med Malmö Aviation. Bilden är tagen med en Canon 7D, Canon 10-22 och en Speedlite 580 EX II. Bilden är tagen med låg blixtstyrka och ISO på 4000, f/8, 1/20.
Du har nu en utrustning som du känner kan göra jobbet, du sitter i cockpit och fått allt klart från piloterna om vad du kan och inte kan göra men du har ingen aning om vad du ska göra med kameran. Det är ett lite jobbigt läge så jag tänkte gå igenom lite grunder här så du slipper fundera allt för mycket på hur du ska lösa detta!
I de flesta fallen så brukar jag börja med att vända upp och vrida blixten ett ”hack” bakåt så den är riktad snett upp i taket bakom mig, på så vis så använder jag inte ljuset direkt utan låter det studsa i taket/väggen bakom mig och sprids jämnt ut över cockpiten. Detta medför också att du tappar en del ljus och för att låta ljuset ha tid på sig att sprida sig så måste man också jobba med ganska långa slutartider och medelhögt ISO-tal. Kameran har jag alltid i fullt manuellt läge. Och då menar jag alltid för att alltid ha full koll på exponeringen själv. Då det är så stor skillnad mellan ljuset i cockpit och utanför är det svårt att få en bra balans om du använder några av dem automatiska lägena. Jag utgår ifrån en ganska liten bländare (högt bländartal). Någonstans runt 8-11 är ganska vanligt när jag fotograferar cockpit, sen väljer jag ett ISO mellan 200-400. Detta är i dagsljus och då jag använder dessa värden som ganska standards så är det mest slutartiden jag jobbar med. Någon stans mellan 1/30 till 1/80 brukar vara bra för att låta ljuset sprida sig genom hela cockpiten. Då kanske ni undrar hur bilderna kan bli skarpa med dem långa slutartiderna men då du jobbar på låga brännvidder och med blixt så är det inga problem. Blixten hjälper till att ”låsa” bilden, jag brukar ha blixten inställd på första ridån, alltså att den skickar blixtljuset när sensorn exponeras så att ljuset kan spridas under exponeringen. Vill man inte sprida ljuset lika mycket så kan man använda blixten till att ”frysa” bilden genom att låta den avfyras på andra ridån, alltså när slutarridån stängs. Dessa inställningar görs på olika sätt med olika kameror och olika blixtar så jag hänvisar er till er kamera och blixtmanual.
Inflygning bana 30 till Bromma med NextJet. Bilden är tagen med en Canon 7D, Canon 10-22 och en Speedlite 580 EX II.
Just cockpitfotografering kan vara ganska svårt att få till bra och det gäller att träna mycket på tekniken och med tiden så ser man mer och mer vilka sätt som fungerar för att få bäst bilder i olika situationer. Ibland har man tur och det är liknande ljus under hela flygningen och man kan använda en viss inställning som fungerar hela flygningen. Men ibland kan det vara dagsljus vid starten och mörkt när du landar, vilket gör att du måste använda dig av olika tekniker och inställningar under hela flygningen. Det är då det gäller att du fått förståelse för hur du ska hantera ljuset för du får bara en chans att fotografera t.ex. landningen och blir det fel då är det svårt att göra om det. Det är väldigt viktigt att fotografera mycket och bli ett med kameran som du använder, veta precis vart du har alla dina inställningar, veta din kameras begränsning och veta att om jag gör den här ändringen så kommer jag få det här resultatet. Detta kan du bara uppnå på ett vis och det är att fotografera otroligt mycket och lära dig din kamera som din egen ficka! Med dagens digitala kameror kan man pröva sig fram och ta bild efter bild och se resultat direkt på skärmen och ha möjligheten att ta bort bilden om det inte blir bra. Så vill du bli duktig på cockpitfotografering så finns det ingen begränsning annat än att det gäller att träna massor. Du kan träna på detta hemma med blixten också, stå inne och fotografera ut genom ett fönster och försöka få det att se bra ut inne och utanför fönstret. Det är det svåraste, alla har vi fotograferat genom ett fönster och antingen blir rummet inne fint exponerat och det utanför fönstret underexponerat eller tvärtom. Så det är en bra träning att du kan göra detta hemma för du kanske bara får en chans när du sitter i cockpit och då vill du inte sitta där och fundera på vad du ska göra. Det är samma princip då det ser likadant ut i cockpit, om du är ovan att hantera kameran och blixten så kommer panelen bli fint exponerad och utsidan blir mörk eller tvärtom.
Inflygning till bana 12 på Östersund. Bilden är tagen med en Canon 40D med ett 8mm fisheye-objektiv.
Så pröva mycket hemma och jobba med ganska långa slutartider och träna på att studsa ljuset på olika sätt och se resultatet så ska du se att med tiden så kommer det bli riktigt bra!
Givetvis blir det aldrig perfekt även om du gör allt ”rätt” men med en del ändringar i efterarbetet så går det mesta att lösa. Givetvis, desto bättre originalbild du har desto bättre kommer det slutliga bearbetade resultatet att bli. Vi kommer i sista delen av fotoskolan gå igenom bildhantering och då kommer vi också ta upp just cockpitbilder och visa hur vi gör med dem. Något som är viktigt för att ha större chanser att få ett bra slutligt resultat är att alltid fotografera i RAW-format, fotograferar man i JPEG så komprimeras bilden direkt i kameran och det är svårare att bearbeta den i Photoshop. Så fotografera i RAW i alla lägen för bästa resultat i slutändan!
Del 6 - Bildhantering och redigering
Då var det dags för den sista delen av vår serie Fotoskolan. Den här gången är den i form av en video där vi visar hur vi arbetar med och hanterar bildfilerna från att bilden är tagen till att den är klar att publiceras på webben.
HD (1080p) verkar bara fungera genom denna länk; Fotoskolan Del 6 - OsdPhoto.com
Den färdiga bilden.
Hoppas det besvarar de frågor ni har haft och att de olika delarna har varit hjälpsamma. Vi vill också igen poängtera att det här inte är några tutorials eller handböcker, utan bara ett sätt att visa hur vi jobbar eftersom så många undrat och ställt frågor till oss.
Samtliga publicerade delar av Fotoskolan hittas enklast här och dyker fler frågor upp kontakta oss gärna via mail, Facebook eller Twitter.
Tack för att ni följt Fotoskolan och kommit med synpunkter och kommentarer!
Jonas HerjebyOstersund Photography
jonasherjeby@osdphoto.com
Simon BryggOstersund Photography
simonbrygg@osdphoto.com
