Vi har snuddat vid ämnet objektivval tidigare och tänkte nu fortsätta med att ta en titt på två populära teleobjektiv, EF 100-400 och EF 70-200. Vi låter Dammpumpen möta Bokehmon!
Teleobjektivet är nog - förutom extrastrumpor i kameraväskan (förf. personliga erfarenhet) - flygfotografens bästa vän. Oftast är motiven på långt avstånd och kräver gärna en brännvidd på runt 200-400mm. På marknaden idag finns en uppsjö av teleobjektiv med allt från kvalitén av en dassrulle till rediga tuber som borde kunna räknas under vapenlagen.
De mest populära telezoomarna bland världens Canonanvändande flygfotografer är EF 100-400 och EF 70-200-serien. Den senare finns i fyra olika modeller; en f/4, en f/4 med IS, en f/2.8 och en f/2.8 med IS.
Jag kommer här främst att titta på 100-400:an och 70-200/2.8 med IS, då det är dessa två jag har arbetat mest med och därför kan ge ett utlåtande av. Värt att nämna är dock att samtliga objektiv i 70-200-serien är av mycket kompetent glas och det som skiljer dem främst åt är storleken, byggkvalitén och ljusstyrkan.
Canon EF 100-400/4.5-5.6 L IS USM.
Canon EF 70-200/2.8 L IS USM.
EF 100-400/4.5-5.6 L IS USM har sedan 2007 varit arbetshästen för oss fotografer i Ostersund Photography. Anledningen till detta är att objektivet erbjuder ett stort zoomomfång som gör det praktiskt för fotografering av sport eller flygplan, samt att det är gediget byggt och har IS. IS, alltså bildstabilisering, är något som kan rekommenderas för fotografering av flygplan, då det ger en extra stabilitet vid längre brännvidder. På 100-400:an ger bildstabiliseringen två steg extra bländarsteg, vilket innebär att du kan handhålla objektivet vid betydligt längre slutartider än annars.
Men begränsningarna finns där också. Det som många hakar upp sig på är att objektivet har en skjutzoom, vilket ligger bakom det något elaka smeknamnet ”dammpumpen”. Skjutzoomen gör objektivet betydligt klumpigare än vad det behöver vara och mer instabilt i och med att det blir rätt långt vid 400mm. Ljusstyrkan lämnar även en del att önska, även om det är sällan en flygfotograf fotograferar med objektivet fullt öppet. Men det begränsar helt klart användningsområdet för objektivet och gör det långt från så mångsidigt som EF 70-200-serien är.
Även skärpan kan jag tycka inte alltid sitter där. Inte ens på de mindre bländaröppningarna får jag den skärpa jag tycker att ett objektiv i L-serien och av den här prisklassen ska leverera. Men, konstruktionen är från 1998 och springer därför aningen andfådd i slutet av den digitala ledarklungan.
Tittar vi istället på EF 70-200/2.8 L IS USM så hittar vi det objektiv som har en självklar plats i alla pressfotografers kameraväska. Även det här objektivet har ett bra zoomomfång, om än något kortare brännvidd än 100-400:an. Med den fina bokehn (bakgrundsoskärpan) i åtanke har det här objektivet fått smeknamnet Bokehmon av Kai på DigitalRevTv.
Samtliga objektiv i Canons 70-200-serie är vita L-objektiv av hög optisk kvalité. Storleken varierar på de olika modellerna, men alla är mycket kompakta och alla rörelser vid zoom sker på insidan så att objektivet aldrig ändrar storlek.
EF 70-200/2.8 L IS USM finns sedan 2010 i en ny version som ger ännu bättre skärpa än version I och en bildstabilisering på fyra steg, mot tidigare tre. Dessa två karaktärsdrag gör objektivet till en vass motståndare till 100-400:an. Och oavsett vilken modell av Canons 70-200 du har så är den största bländaröppningen alltid densamma även om du zoomar in och ändras inte som på 100-400:an från f/4.5 till f/5.6. Du kan alltså ligga på f/2.8 eller f/4 på både 70mm och 200mm utan att behöva kompensera med ISO eller slutartid.
Men 70-200/2.8 IS är lite större än vad 100-400 är vid 100mm-läget och väger också 100 gram mer, vilket givetvis kan vara en nackdel.
Canon EF 100-400/4.5-5.6 L IS USM blir rätt långt och klumpigt när det är inzoomat till 400mm.
EF 70-200/2.8 L IS USM behåller däremot sin kompakta form och största bländaröppning.
Jämför man de här båda objektivet ur en flygfotografs synvinkel så finns fördelar och nackdelar med dem båda. Canon EF 100-400 vinner mycket på sitt stora zoomomfång, medan EF 70-200 har ett plus på att de är kompakta. EF 70-200 är också betydligt skarpare och har bättre optisk kvalité än EF 100-400 och har mer utvecklad IS. Att EF 70-200 är ljusstarkare och har en ej föränderlig största öppning spelar egentligen ingen roll då det är sällan de större bländaröppningarna används vid flygplansfotografering.
Canon EF 100-400/4.5-5.6 L IS USM blir rätt långt och klumpigt när det är inzoomat till 400mm.
EF 70-200/2.8 L IS USM behåller däremot sin kompakta form och största bländaröppning.
Jämför man de här båda objektivet ur en flygfotografs synvinkel så finns fördelar och nackdelar med dem båda. Canon EF 100-400 vinner mycket på sitt stora zoomomfång, medan EF 70-200 har ett plus på att de är kompakta. EF 70-200 är också betydligt skarpare och har bättre optisk kvalité än EF 100-400 och har mer utvecklad IS. Att EF 70-200 är ljusstarkare och har en ej föränderlig största öppning spelar egentligen ingen roll då det är sällan de större bländaröppningarna används vid flygplansfotografering.
Slutligen är priset också en faktor, då de flesta beslut om utökning i kameraväskan tas av plånboken. Prisskillnaden är tydligt märkbar mellan de olika objektiven:
Canon EF 70-200/4 L USM - 5 790 SEK
Canon EF 70-200/4 L IS USM - 10 490 SEK
Canon EF 70-200/2.8 L USM - 11 390 SEK
Canon EF 100-400/4.5-5.6 L IS USM - 14 490 SEK
Canon EF 70-200/2.8 L IS II USM - 19 490 SEK (kampanjpris nu, normalt runt 21 000 SEK)
Alla priser från Cyberphoto.se.
Canon EF 70-200/2.8 L IS USM (version I) ligger idag på cirka 12 000 SEK på begagnatmarknaden.
Så vad säger jag sammanfattningsvis? För mig är valet självklart.
Jag har haft mitt EF 100-400 sedan 2008 och använt det flitigt, men jag har ofta funderat på att sälja det och köpa ett Canon EF 70-200/2.8 L IS II USM istället. Varför? Jo, för varje gång jag gör ett uppdrag för en tidning och behöver ett teleobjektiv lånar jag alltid med ett EF 70-200/2.8 IS från redaktionen för att det är ljusstarkare, skarpare och mycket mer ergonomiskt att använda då det inte förlängs vid zoomning. Då jag också frilansar och fotograferar mer än bara flygplan behöver jag ett mångsidigt objektiv som klarar av både flyget och andra situationer och med ett EF 70-200/2.8 IS kan jag fotografera flygplan, konserter, porträtt mm utan begränsningar. Det är av samma anledning som jag valde EF 24-70/2.8 L USM över EF 24-104/4 L IS USM (läs jämförelsen här).
Jag har haft mitt EF 100-400 sedan 2008 och använt det flitigt, men jag har ofta funderat på att sälja det och köpa ett Canon EF 70-200/2.8 L IS II USM istället. Varför? Jo, för varje gång jag gör ett uppdrag för en tidning och behöver ett teleobjektiv lånar jag alltid med ett EF 70-200/2.8 IS från redaktionen för att det är ljusstarkare, skarpare och mycket mer ergonomiskt att använda då det inte förlängs vid zoomning. Då jag också frilansar och fotograferar mer än bara flygplan behöver jag ett mångsidigt objektiv som klarar av både flyget och andra situationer och med ett EF 70-200/2.8 IS kan jag fotografera flygplan, konserter, porträtt mm utan begränsningar. Det är av samma anledning som jag valde EF 24-70/2.8 L USM över EF 24-104/4 L IS USM (läs jämförelsen här).
Men behöver man ett teleobjektiv för att endast fotografera flygplan är EF 100-400 ett bra val! Vill man ha den extra skärpan och stegen IS är EF 70-200/4 L IS USM ett värdigt alternativ i ungefär samma prisklass. Det viktiga är att du väljer ett objektiv som passar DIG och de behov just DU har och att det levererar det DU behöver!
Jonas Herjeby
Text/foto
jonasherjeby@osdphoto.com
Jonas HerjebyText/foto
jonasherjeby@osdphoto.com
